Varför började jag fotografera mat?

Ni som läser min blogg och följer mig på sociala medier vet att matfotografering, styling och hälsosam mat är något jag brinner för och som jag älskar att syssla med både privat och i mitt jobb. Men hur började det? Hur kom det sig att jag förälskade mig i kombinationen mat och fotografering?

Det började för snart tio år sedan då jag blev intresserad av hälsa och hälsosam mat. Jag började testa olika nya ingredienser och gav mig ut i den då helt okända världen med mandelmjöl, jordnötssmör och chiafrön. Då hade också bloggar börjat bli populära och jag hittade inspiration och nya idéer via dem. Jag märkte att “alla” verkade fotografera sin mat, och även om jag tyckte det verkade lite löjligt ville jag också testa. Jag fotade med telefonen och tyckte det var smått pinsamt att ta bilder när någon annan såg på. Men jag gjorde det ändå, jag kände mig dragen till det på ett sätt jag inte riktigt kunde förklara.

I bilderna här under ska ni få se hur det såg då. Alla börjar vi ju någonstans, eller hur? 😉

Under den perioden hade jag precis börjat studera grafisk design, och hela grejen med matfotograferingen tog fart under mitt tredje studieår när vi fick i uppgift att göra en bok om valfritt ämne. Vi skulle planera, skriva, fota, illustrera, layouta och slutligen trycka upp boken i fysisk format. Och jag visste genast vad jag ville göra. Jag skulle göra en bok om frukost. En bok med recept och bilder, som en kokbok i miniformat.

Detta var helt klart det roligaste jag gjort hittills under mina studier, och jag visste att jag hade hittat något stort. Jag hade hittat en passion. I samband med detta började jag fota med en Canon 60D systemkamera. Kan inte påstå att jag hade någon aning om vad jag sysslade med, men jag övande. Och övade. Jag skaffade också mitt första konto på Instagram som snabbt började fyllas med mat- och vardagsbilder av ytterst varierande kvalitet.

Under vintern 2015 började jag blogga. En dröm jag haft under flera år, men som jag inte vågat ta tag i. Nu hade jag äntligen någonstans att skriva av mig om mina dåvarande hälsoproblem (läs mera här), och någonstans att sätta upp mina recept och bilder. Jag hade då börjat göra en hel del egna recept för att hitta en ljusglimt i min då mycket stränga diet. Bloggen hette “Sköna morgon” (den finns fortfarande kvar, googla så kanske du hittar den), och jag beskrev den som mitt eget happy place, och det var den verkligen. Ivern, inspirationen, glädjen i att kunna dela med mig och viljan att lära mig mera var så stark, det var något helt nytt som höll på att väckas inom mig.

Redan då drömde jag om att någon dag jobba som matfotograf. Jag hittade duktiga personer att följa på sociala medier, jag sög in mig all inspiration jag kom över och jag fotograferade så mycket jag orkade. Jag försvann i en helt annan värld när jag stod bakom kameran och när jag experimenterade i köket.

Och snart var det dags för nästa bokprojekt!

Hösten 2015 sade jag upp mig från mitt jobb efter en lång sjukskrivning. Jag började försiktigt bygga upp mitt företag som jag grundat redan under studietiden. Ett svårt men helt rätt beslut. Jag var i väldigt dåligt skick och behövde något glädjande att få ägna mig åt. Jag bestämde mig för att ge ut en ny version av min frukostbok. Där och då var det det allra bästa jag hade kunnat göra för mig själv. Om bokprojektet i skolan hade varit kul, ja då var det här helt fantastiskt. Att få känna inspirationen och skaparglädjen igen efter så många månader av sjukdom och hopplöshet var stort. Och livsviktigt. Genom skapandet, genom att göra något jag älskade hittade jag små små bitar av mig själv igen.

Och nu en snabbspolning till i dag, 3,5 år senare.

Nu kan jag med facit i hand se att det var något väldigt viktigt jag hittade där i skapandet av mina två frukostböcker, och även i den första bloggen. I de trevande försöken att få till en matbild som motsvarade bilden jag såg inne i mitt huvud. Jag visste redan ju då att jag var något viktigt på spåren.

Att jag fortsatte och gav mig hän till matfotograferingen under tiden jag var sjuk tror jag hade en stor inverkan på att jag höll mig flytande. Många saker spelade såklart in, som min älskade Pepe, min egen kämparglöd och stödet från mina nära. Men att jag hittade en så stark låga där inom mig, som orkade brinna även om jag inte hade krafter till att leva ett normalt liv, det var utan tvivel en av sakerna som hjälpte mig på vägen.

Och nu är jag här. I min yrkesbeskrivning använder jag titlarna matfotograf och receptkreatör, vilket känns smått lustigt eftersom det är något jag drömt om så länge. Hade någon sagt åt mig då för snart 10 år sedan att detta ska du jobba med i framtiden, ja då hade jag nog bara skrattat. Tänk hur det kan bli?

Att se tillbaka på mina första bilder och jämföra dem med bilderna jag tar idag är ganska häftigt. De är “levande” bevis på att man blir bättre på det man övar på. Undra hur många tusentals bilder jag hunnit fota under de senaste nio åren? För att inte tala om hur många av dem som blivit totalt misslyckade, hehe.

För varje år som går, för varje bild jag tar, inser jag hur mycket jag ännu har att lära mig. Det är det som är så fascinerande. Och detta kunde gälla vilket kreativt uttryck som helst. För min del råkar det i det här sammanhanget handla om matfotografering. Att man hela tiden kan hitta sätt att utvecklas på för att hitta sin röst, sitt eget bildspråk.

I snart ett år har jag fotat med en Canon 6D, med två olika objektiv, och jag redigerar numera alla mina bilder i Lightroom. Ska skriva mera om det en annan gång 🙂

Så varför älskar jag att fotografera mat?

När jag fotograferar och stylar mat ser jag det som att jag skapar ett konstverk. Som att jag med maten, tillbehören och allting runt omkring målar en tavla. Matfotograferingen är min konst. Mitt sätt att uttrycka mig, visualisera den bild jag ser i mitt inre. 

Och bilderna, de går hand i hand med recepten bakom. Det är från recepten det börjar, det är via dem jag får en inre bild, en idé om det jag vill dela, hur jag vill inspirera. Och när tavlan sedan är målad, receptet är skrivet, ja då hoppas jag kunna inspirera någon annan till att göra ett hälsosammare val i sitt eget liv. Eller bara få något vackert att vila i för ett litet ögonblick.

Du får jättegärna trycka på hjärtat under inlägget om du gillar det du läser! Det hjälper mig att få en bättre inblick i vilka typer av inlägg du som läsare gillar mest. Tusen tack för att du läser!